Tänk vad befriande om någon partiaktiv människa någon gång kunde uppskatta en motståndares åsikter, förslag och arbete. Allt som motståndarna sägar kan omöjligen vara fel. Det är lite dagis nu, alla ska hela tiden säga emot de andra. Såg Leif Silbersky i en intervju om hans jämlike i den nya regeringen, men hon visade enligt honom inget engagemang, intresse eller kom med någonting som förde kulturen framåt. Eller Per Nuder som i talarstolen endast förkastade Borgs budget. Inte bara delar av budgeten utan hela. Underligt. Hur kan någon så utbildad som Borg godkänna statsfinanser som enligt en säkert lika påläst Nuder säger är så dåliga? Och tvärtom, Om S gjorde någonting bra under förra perioden kan de väl få cred för det? Nej, då är allt de gjorde helt jävla fel och alliansens förslag är såå mycket bättre.