Det regnar allan ute. Allan som i jättemycket och lite mer. Det är stora floder på vägen och inte en människa syns till. Själv satte jag för ett par minuter sedan på tevatten och precis när PG-påsen trillade ner fick jag en sån där enorm längtan efter hösten. Jag som normalt älskar sommaren. Det gör jag ju också, men när vinden tog i, regnet smattrade mot rutan, träden böjde sig och te-doften nådde näsan bara längtade jag till röda träd, brunt gräs och vindjacka. Det finns väl knappast någon härligare känsla än att gå i skogen en höstmorgon, sådär äckligt tidigt? Precis innan solen liksom börjar lysa och ljusa upp alltför mycket. MUMMA! 

Men sen har vi ju sommarkvällar (som det inte blivit mycket av i år) när man kan sitta i shorts, t-shirt och kanske en tröja över axlarna, grilla en bit och dricka gott. De är ju också fina. Men just nu längtade jag efter hösten. Regn, blåst och timmarna efteråt när det verkligen luktar... höst. När sedan väl solen tittar fram och jackan kan knäppas upp är året som bäst.

Vintern hoppar vi över.