Jag hatar äldre damer/tanter/kärringar som viker ihop pengarna i extremt små börsar. Ja, ni läste rätt: börsar. Inte plånböcker, nej, det är ju för ungdomligt, utan börsar. Små skinnknyten med knäppning. Sedlarna måste vikas ihop en och en och betals en och en, uppvikningen får kassören ta hand om. Sedlar och mynt i samma påse såklart. I samma säck.

Det spelar inget roll vilket belopp de ska betala heller, det ska alltid betalas med jämna pengar. Ingen känsla för tid eller stress, det ska bara vara så. Självklart är öppningarna på de där jävla börsarna så små att fingrarna knappt får plats, men det ska ändå betalas jämt. Å ja, jämna pengar ska man ha. Och sen tittar de misstänksamt på en, kisande och surt. Tackar sällan och står gärna kvar ett tag bara för att. Inte börsarna då utan ägarna.

Åldersreumatism, grå starr och börsfrekvens verkar gå tätt ihop. Det är ingen bra kombination. 

Nej, jag skulle kunna spränga alla börsar. Bara lägga dem på hög, fylla på med dynamit och tända på.