Två brittiska ungdomar (15-16 år, bröder) var inne i butiken idag. Hetsiga, studsiga och med "det där utseendet". Frågade om allt, lyssnade inte på svar och var allmänt röriga. Sedan försvann de till en annan del av butiken. Där skötte de sig tydligen och började titta på mobiltelefoner. Killen som hjälpte dem över disk vände på sig, de sa "Thank you" och gick raskt bort mot kassorna. Han förstod snabbt vad som höll på att hända och sprang bort till utgången och ringde väktarna. Jag, i en annan del av butiken, bestämmer mig för att kolla upp dem lite mer av ett rent infall. De kommer helt plötsligt fram till mig och säger "Excuse me sir, we've lost our cell phones we were going to buy". Efter lite muttrande från mig frågar jag var de varit i butiken och de svarar någonting. Jag säger "Visst, men det är bara att vi går dit och letar". De följer efter, jag vänder på mig och de är borta.

Tre väktare står nu i utgången och börjar prata med dem. Jag och kollegan börjar leta i butiken, väktarna och kidsen också. Det är rätt uppenbart vad de försökt gjort. Väktarna visiterar dem ändå, men mobilerna är försvunna. Väktarna börjar tappa tålamodet och killarna veknar. De har aldrig varit otrevliga, tvärtom, men efter de märker att väktarnas tålamod är slut ger de med sig och visar var kartongerna är och efter ett tag även var telefonerna lagts. Väktarna ringer polisen, men eftersom de aldrig tagit ut varan ur butiken och inte skadad fodralen griper de dem inte.

Ligister. De sprang ut och levde fan i trappan ett tag, men försvann snart. Säkert till en annan butik. Men men, till oss kommer de inte igen. Och gör de det går i hasorna om inte redan väktarna är där.