Viktigpetter

Jag har tidigare beskyllts för att låta som en stockholmare och det verkar spegla sig i mitt skrivna vokabulär (jovisstserru, fint ord!). Tycker att språk är intressant och stör mig alltid på ord som kan böjas på flera olika sätt. Emelie anmärkte på mitt bruk av "lös" i gårdagens inlägg. Slog upp det och woho, såhär skriver DNs språkvetare:

I Svenska Akademiens ordlista betecknas lös och böt som provinsiellt språkbruk, vilket innebär att de inte är riksspråkliga. "Provinsiell" är dock lite missvisande, eftersom dessa former är vanliga i Stockholm med omnejd. Stockholmsspråket må betraktas som en storstadsdialekt, provinsiellt kan det per definition aldrig vara.



Så min stockholmska lyser(!) igenom igen. För att utveckla det ännu mer har hon svarat på en läsarfråga...

Fråga: Du skrev i en språkspalt i våras (22/4) att formen "lös" det vill säga "lyste" var provinsiell. I min familj gör vi skillnad mellan "lös" när betydelsen är 'utstråla ljus' och "lyste" när det rör sig om att i kyrkan kungöra ett förestående giftermål.

Svar: Språkbruket i din familj är nog ganska spritt. (Ni delar det med mig.) De som använder formen lös, i formuleringar som det lös i källaren, det bara lös om henne, hon lös på mig med ficklampan, använder nog i allmänhet den svaga formen lyste när lysa används i betydelsen 'kungöra'. Det heter sålunda det lyste för dem i söndags, påven lyste kättaren i bann, styrelsen utlyste nästa sammanträde till den 25 oktober, Gisle red till nästa gård och lyste dråpet på sig. Jag har i alla fall aldrig mött formen lös i denna användning.



BESSERWISSERKLUBBEN antecknar.


Du skrev
Name
Kom ihåg?

URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0