Som att sitta i en Ipod

Japps, där var man idag. Gick upp strax innan sex och kollade om det fanns några tåg, men inte då. Tänkte vänta till en timme innan tåget gick och söka igen när jag kom på den förträffliga idén att man kan ju faktiskt ta ett tidigare tåg när man ändå är uppe. Sagt och gjort, tåget gick om trettio minuter. Det tar tjugofem att ta sig till stationen. Jag var naken. Aj.

 

In i duschen (fortfarande morgonkladd i ögonen), på med kläder (vilka som helst), pussade en yrvaken och frånvarande E med orden "Jag drar till Göteborg, vi ses ikväll" och fick svaret "Mmm, ok". Exakt när jag skulle rusa ut vidarutvecklade hon det med "Jag vill kramas först!". Mitt svar: "uaaaaaaaaa". En snabb kram, i med lite frukt i fickorna och ett löppass till tåget. Hann såklart jättebra. Att springa på morgonben är ajaj, men det gick fortare än väntat. Hämtade ut biljetterna och fick äntligen sitta och morna mig.

 

In i ett pendeltågsliknande vrak, åkte till Katrineholm. Av där och vänta trettio minuter. Sedan kom det. Det började som ett vitt sken vid horisonten och uppenbarade sig sedan som en kritvit dubeldeckare. Jag steg andligt in i en vit liten hall, gick uppför trapporna till övervåningen och satte mig ner. Tittade förundrat på all design. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det. Jag satt i en Ipod.

 

Av i Hallsberg, vänta där på ett FÖRSENAT tåg. "Åååh, vad jobbigt", "Åååh, så typiskt", eller bara "Åååh". Folkets klagan var mångfasetterad. Hugaligen, tåget var tolv minuter sent. End of the world. När vi äntligen kommit på och åkt en timme meddelades det att vi nu var tretton minuter försenade. Hela vagnen stönade. Jag bara satt där, mitt i all ångest och undrade var Bergman var.

 

Biafra, Sudan, Nigeria.

 

Och så kom jag till Göteborg. En alltid lika glad stad. Möttes av musikanter som försökte få pengar till mat eller knark, klev över nån som låg. Gick och åt snabbmat, in kommer en smutsig och baktänd uteliggare och sätter sig med en kopp vatten. halva resturangen bytte sida. De frukostätande jetsetarna ville inte.

 

Och så dog jag ett tag på Nordstan.

 

Till slut gick bussen mot min destination - Ellesbo. En buss mot någonstans, hoppa av någonstans och sen en annan mot dit. Kom dit en timma för tidigt (den enda buss som fanns), mitt ute i någonstans (skog) och fick roa mig med en promenad på en timme. Folk trodde att jag var kriminell.

 

Och så körde jag hem.

 

Det var dagen! Besökte även fam. Larsson för lite varma mackor, men nu måste jag äta lite igen. Händelser ger aptit som det heter i något ordspåk. Kanske.

 

Hej!

 


Robban
22:13:13, 2008-03-14
http://ostbage.blogg.se

Finns nänstan ingenting som känns dummare än att springa på stan... Alla tittar och undrar vafan man springer för... Till vad? Hoppas kanske att man ska missa, eller hinna med om dom är snälla. Men de flesta människor är onda så dom vill att man ska missa.
Fråga 1: Vad gör du i Ellesbo?
Fråga 2: Vad körde du hem i?
Fråga 3: Vilka är familjen Larsson? Inte är det väl M och J?

bitte
09:07:38, 2008-03-15

Dubeldeckare stavas dubbeldäckare, ha ha, även solen har fläckar!

Otto
19:44:08, 2008-03-15
http://ottoman.blogg.se

1. Köpte bil
2. Ford
3. Es bror med fru och barn

4 (mamma). Jag kommer från Nerke.


Du skrev
Name
Kom ihåg?

URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0