Kom helt osökt att tänka på vilka sjuka liv alla berättar om att de haft. Pappa gjorde ditt och datt när han var ung, körde moppe ifrån polisen och kastade apport med apelsiner åt hundar. Så händelserikt, så busigt, så spännande. Själv har jag inte upplevt någonting sådant, någonsin. "Vad ska jag berätta för alla kids?" hann jag tänka innan jag kom på en massa skumt.

En händelse som nästan toppar sjuk-listan är den gång jag och Robban hittade ett par hårdrockare (hur?) i Arvika en midsommarkväll. Vi följde med till deras replokal, en sunkig källare med någon soffa, en massa skit och ett par andra lodare/hårdrockare, samt ett gäng instrument. De satte på förstärkarna och sen tog vi över. Fick de ens spela någonting? De gick i alla fall ut ur rummet efter ett tag, trötta på vårt interna skrän.
Hur vågade vi ens följa med dem? De var många, de var lodare, de var fula. Det låg åt helevete till, det var sunkigt och när det kom fler - borde vi inte tackat för oss?

Förlåt mamma, allt det här kanske du inte ville veta :) Men vi överlevde, och de var faktiskt snälla!