Jag grät

På tal om trångsynthet, tänker ibland på hur jag grät (stortjöt) av när brorsan upplös mig om att jag inte alltid kommer att avguda Alfons Åberg. Jag tyckte verkligen att han var världens mest elaka människa som kunde säga någonting sådant. Så jag grät. Nu står jag knappt ut att ens höra signaturmelodin, även om han mest gestaltade sig i böcker när jag var liten. Man kan nästan säga att jag hatar honom, hans sågar och hans hashpiprökande farsa. Så brorsan, jag hade fel. Alfons är inte gud.

Fick även händerna på en tidning Kalle Anka & CO häromdagen. Den sög den också. Så där riktigt riktigt tråkig. Underligt, man kanske blivit gammal. Eller ja, äldre i alla fall.

Men, jag kommer aldrig att sluta älska saft, inte heller att äta i sängen. Väck mig när jag slutar med det, snälla?



Du skrev
Name
Kom ihåg?

URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0