Nakenhet

Shit vilken irriterande film - The Quiet Earth. Bra som attan också, tänkvärd. Älskar för verkligen äldre filmer, de är så... opretantiösa. Kläderna ser ut som fan, flintskalliga fyrtioåringar får huvudrollen och nakenhet bara är. Ingenting mer, det bara är. I den första scenen vaknar den flintskalliga fyrtioåriga huvudrollsinnehavaren upp näck i sin säng. En såndär lagom kropp, inte smällfet, men absolut inte vältränad. Inget fokus på underdelen för den delen, snoppen bara är där för att han vaknade utan täcke. Långt bak i filmen filmas det bröst också, men bara för att de finns där på kroppen - inte för att det är bröst. Exakt på kanten till bildrutan, inget speciellt, de bara är. Visar en tjej bröst i en film idag är hon för det första extremt vältränad, brunbränd, sminkad med vattenfast smink och går svankande upp ur en pol med vajande höfter. Gärna i skymningsljus också så att så många "sensuella skuggor" som möjligt visas. Eller killarna måste häva sig upp ur poolen med pumpade muskler och inoljade bröst, gärna med Inner Circles Bad Boys dunkande i bakgrunden. Nej, opretantiös nakenhet sätter verkligen standarden på en film.

Visst ja, The Quiet Earth var det. Från 1985 med skådespelare jag sett i bara några andra filmer. Zac vaknar upp en morgon och undrar varför klockan inte ringt. Han ringer kontoret och ingen svarar. Radion har inga sändningar, inte TVn heller. Utomhus ser han inga människor, inga djur, ingenting. Han åker till en bensinstation som är helt tom. Tar bilen till stan, möter inte en själ. Han är ensam kvar på jorden, alla andra har bara försvunnit.

Extremt enkel film egentligen, men tänker man en extra gång stämmer det inte riktigt. Vad är det som händer egentligen? Är historien verkligen så "enkel" som den utger sig för att vara? Slutet förvånar också, minst sagt. 6/10 om man bara tittar hjärndött på den, 8/10 om man funderar lite.

TANKA!





Du skrev
Name
Kom ihåg?

URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0