Jao, det händer mycket nu. Jobbet var inte min grej alls tyvärr, allmänt rörigt och... nej. Beslutet blev ju något lättare när chefen för Claes Ohlsons ringde för intervju. Sure thing, svarade jag och imorrn vid 15.00 ska vi ses. Nu är det inte timanställning längre utan deltid, kontrakterat 10h i veckan + varannan helg + tider utöver detta. Bättre villkor generellt och passar bättre mina planer. Hade ångest i morse ändå - hur säger man till en chef man jobbat hos 8h att man hittat ett annat, till synes bättre, mer lämpligt jobb? Nej, inte roligt alls, men det blev gjort ändå. Tungt, men nu är det lättare. Mycket lättare. Känns som att det inte riktigt var planlagt med det första jobbet, nästan som att jag var tvungen att tacka ja till det jag fick, fast det vid närmare eftertanke inte stämde med framtida planer. Lite som det man blivit itutad sedan barnsben - du ska vara tacksam för alla jobb du får. Nu när jag tänkt efter (helt själv) och testat vet jag att det inte är så.

Det känns som att du måste ha upplevt allt för att det ska fungera effektivt och smärtfritt. Ex-jobbet är väl typexemplet på det - skulle jag skriva det igen skulle det gå på halva tiden och det skulle bli dubbelt så bra. Varför kan man inte bara spara och börja om som i datorspel?