Bilen ska säljas

Ett för mig okänt Örebro-nummer ringde idag, men jag kunde inte svara. Lite senare ringde det igen, en kille presenterade sig som spekulant på min lilla pärla. What? Jo, visst, la ju upp en annons på ett bilforum för... eh, fyra månader sedan. Nej, fem. På den ringde han. Smått chockad sa jag att jag skulle återkomma om det blev en affär eller inte, men bestämde mig nyss för att det visst ska bli det. Han var mitt uppe i en flytt för tillfället, men återkommer på torsdag-fredag.

 

Men jag har ont i magen. För som en femåring har Pärlan en speciell plats i hjärtat. Georges gamla bil och tillika min första, den går bra med undantag för varmstart som krånglar ibland, är fin i lacken och har en felfri inredningen. Helt i orginal. Men det är inte skicket som håller mig kvar, det är känslan. Georges och min bil. Underligt hur man kan fästa sig vid någonting så starkt att man nästan hellre "förlorar" 6000kr bara för att slippa skiljas från det. Eller som E sa "men det är ju ungefär som att inte göra slut med någon bara för att man en gång tyckt om den". Det är sjukt och fel, så nu ska den iväg. Det är en plåthög på gummihjul. En bil och ingenting mer. 

 

... men oj så fin...


m
20:04:17, 2008-08-24

Det där kändes i hjärtat....


Du skrev
Name
Kom ihåg?

URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0