En fullt påklädd, normal, till synes välmående ung man (22-25år) kommer fram till mig.

- Hej du, jag köpte en kamera i Japan med typ ett sånt här batteri

- Ett AA-batteri?

- Mmm, men det här är ju bara 1.5 volt, kameran ska ha 18.

- Ok, någonting sådant har vi inte. Tror inte ens att det finns på vår marknad

- Vadå? 

- Tja, alla batterier i den där storleken är 1.5V eller däromkring. Det finns ett på 12 och ett på 6 också, men de är mycket mindre

- Jag testade med det här men det gick inte

- Nej, det saknas ju lite... kräm så att säga

- Jag måste ha 18

- Ja, det måste du, men det har vi inte

- Är du säker?

- Ja

- På riktigt?

- Ja, på riktigt

- Inte 18?

- Nej, det finns inte.

- Kan man inte ladda upp det här då? Med typ ett bilbatteri

- Nej, det går absolut inte

- Men jag testade och fick en jävla stöt!

- Eh, jaha, men det är en omöjlighet. Ett batteri fungerar liksom inte så

- Vadå?

- Det är en kemisk process i vanliga alkaliska batterier som genererar 1.2-1.5V

- Så det går inte att liksom pumpa in fler voltar? 

- Nej, det är en kemisk process som sagt, det är en fullständig omöjlighet

- Men 18V måste jag ha

- Ja

- Och ni har det inte... Vafan, japanerna kan ju inte vara bättre! 

- ...

- Eller vadå? Tog du illa upp? Är du kanske lite... japan? Du ser kanske lite japansk ut? 

- Eh, ha ha

- Men det går inte att lösa?

- Tja, du skulle kunna seriekoppla batterier för att få 18, men det är svår...

- Serie? Nej, jag är ingen seriemänniska. Serier... nej. Serier är jobbiga.

- ...

- Har du ingen som är duktig på batterier?