Jarhead
Tittade precis på Jarhead. Gick på TV faktiskt, hade inte sett förut. Nästan dog av reklamavbrotten, men vafan. Försökte mig på Max Payne igen innan det, tittade sju kapitel och fick nog. Igår tittade jag på de första nio. Nu är det bara... tretton kvar. Jävla skitfilm. Tidigare igår tittade jag på Hitman, den sög rätt mycket också.
Det var uppfriskande med en ruskigt bra film faktiskt. Jarhead. Burkhuvud om man översätter rakt av, men det verkar vara något uttryck för fotsoldater i strid. En riktigt existensiell film utan mycket action, trots klassningen "krigsfilm". En prickskytt som spenderar typ 180 dygn i gulfkriget, varav 4 är "strid" och resten väntan, tristress och gruppdynamik. Jäkligt intressant. men lämnade ett stort hål när den slutade. Ingen i hela bataljonen sköt ett skott, ingen såg någon irakier och ingen gjorde någonting, ändå mottogs de som hjältar när de kom hem. Hjältar i en timma, sen kom vardagen tillbaka. Huvudrollsinnehavaren sitter ensam och tittar ut genom ett fönster, en annan jobbar som uppackare på någon matvaruaffär, en tredje pratar på ett föredrag. Livets antiklimax. 9/10 av mig, ett måste.
den SUGER! och inte bara för att jag är tjej. utan för att det tar hundra år innan det händer något. och för att när det väl händer något är det ingenting man fattar!
Tyckte den var grym också faktiskt!
Ems: men! Det är ju precis det som är grejen! Att det är en krigsfilm som inte handlar om krig och skjutande! Sjukt stark var ju scenen när de ligger och för första gången ska prickskjuta en officer, men i sista sekund blir avbrutna av högre befäl. Den ena av dem flippar totalt och ber att få skjuta bara för skjutandets skull eftersom målet ändå skulle flygbombas. Galen önskan, men på något sätt helt förstålig. "That's what we do!" skriker han, som att det vore någonting bra, men ändå har han ju rätt.
R: tack, jag visste att du skulle säga det :)
